My Secret

Det var en spindel på väggen i duschen.


Jag lät den vara där.

Understanding Salesmen

Jag är inte affärsman, den saken är klar.
Jag förstår inte hur de tänker, jag förstår mig inte på systemet.
För när jag handlar hittar jag inte.
Saker är inte där de borde vara.


Jag fick ett uppdrag.
Kanske inte ett ärofyllt sådant, men ack så svårt.
För på Kvantum hade de flyttat majonäsen, den stod inte där den brukar stå.
Och min vilsna själ irrade runt, bland senap, kryddor och olivolja. Men majonäsen var försvunnen. Kanske uppslukad av ett svart hål, eller en reva i tiden?

Och jag gav upp. Jag var svag och klarade inte av min uppgift. För länge hade jag irrat i blindo utan att komma närmare mitt mål.
Så jag gick vidare. Försökte att resa mig ur min egen skam, glömma det som varit.
Gick till brödavdelningen istället. Hämtade en baguette.

Men så hände det!
Mitt liv fylldes av ljus och änglakörer.
För när jag gick för att lägga baguetten i kundvagnen så såg jag det jag sökt. Vägen låg rak framför mig, och jag hade hittat majonäsen!


Jag förstår mig inte på systemet.
Jag förstår inte logiken i att ha majonäsen, och dressingar, bakom godiset.
Jag antar att det ligger någon genomtänkt plan bakom det, men...
Jag förstår det inte.

Come Sunshine

Frihet.

Orden får en annan klang när de är sanna. En ny innebörd.

Slappna av.

Solen lyser på en ny dag. En ny tid. En tid av frihet och lycka.
Äntligen är det här.
Äntligen har vi kommit hit.

Solen lyser på ett sommarlov.


Men så kommer ju sanningen in.
Och förstör.
(Som vanligt)
För solen lyser inte, inte på mig, inte på oss.

Och bakom molnen skrattar den...
Helvete att jag tvunget måste ge solen en sadistisk sida.

Men jag tänker inte låta solen vinna mot mig,
Inte igen,
För lov är faktum
Och jag kommer tillbaka!


(Inlägget skulle kommit 10/6, men jag är för lat)

Tåg

Någon sitter på tåget och tittar ut genom fönstret, tittar på landskapen som flyger förbi. Har sett det förut.
Någon tänker på allt, allt som syns och hörs tränger in i hjärnan, associeras vidare och blir något helt annat.
Tre och en halv timmas sömn räckte inte.

Och nej, nej, man får inte döda barn. Hur mycket de än låter, skriker, irriterar.
Men om man bara slängde ut dem genom fönstret?
Borde kanske ha sovit mer...

Och kor flyger förbi. Fast inte i luften. Egentligen står de still.
Så jävla skönt om man vore ko, egentligen...

"Question: Could it really be too late?" har fastnat på repeat i huvudet. Och till slut (vilken tid det tar) dyker ett minne upp i huvudet, och slår ut raden. I väskan på sätet bredvid ligger en MP3. En MP3 som plockas upp. Hörlurarna ska trasslas ut. Men tiden räckte inte till.
Nästa stop: Gamleby.
Och nu skulle tåget stanna för att släppa av en hopplös idiot.
Mig.

RSS 2.0