Lemoncurry?

Det finns några saker jag behöver just nu.

Inte kläder (det har jag i överflöd, det inser jag, men jag det skäms jag inte för).

Inte smink, smycken eller hårspray (naturlig skönhet kräver inte lika mycket utsmyckningar).

Inte någon pojkvän (tack alla som bryr sig, även de som bryr sig lite för mycket, men om någon lägger huvudet på sned och säger att jag behöver någon en gång till så kommer jag garanterat tappa kontrollen och börja kasta kottar och småsten på personen i fråga).

Nej, det är helt andra saker jag behöver.

Det första är tid. Tid till skolan, tid till plugg inför prov, tid till att skriva arbeten. Och gärna lite tid till sådant som inte får mig att vilja dunka huvudet i väggen också.

Det andra är ett sommarjobb. Jag vet (mamma) att jag borde anstränga mig mer, men när allt som får plats i huvudet för tillfället är biologi, projektarbete, kemi, und so weiter, så tar det emot lite att ge sig ut på cykeln och leende traska in i alla affärer och dela ut mitt välformulerade CV.

Det tredje är en mer detaljerad framtidsplan. Ja, jag är ju helt bestämd när det gäller att åka till London, men sen då? Mina första tankar om något inom biomedicin började sedan tippa mer mot någonting inom miljö (jag vet, jag är väldigt precis...), för att sedan luta mot psykologi, för att nu luta lite åt alla möjliga håll. Så nej, jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Jag antar att jag får börja på min kommande bestseller, för att vara på den säkra sidan.

Det fjärde är motivation och energi. För att klara de här sista månaderna, där de tycks ha tryckt in halva gymnasieutbildningen, så behöver man kunna koncentrera sig för att få in alla små skitdetaljer (hm, skitdetaljer var tydligen ett ord enligt Word, det blev inget rött felstavningsstreck under, intressant) och få dem att stanna där till det prov de behövs till. Sedan slängs de bort för att ge plats till nya skitdetaljer (fortfarande lika fascinerad över att det är ett ord) i andra ämnen, till nästa prov.

Jag vet, på ett sätt får jag skylla mig själv. Jag vet ju att jag har slösat på min tid genom att titta på M*A*S*H, men jag behövde avkopplingen. Jag slösar helt klart tid nu, med min blogg, men det här får bli min terapi, mitt gnäll.

Sommarjobb var jag garanterad på mitt förra, men jag vet inte om jag är för sent ute nu. Så jag skickade ett mail och frågade för ungefär en timme sedan. Annars hoppas jag lite på ett, där de skulle sammanställa ansökningarna nu i mars...

Framtidsplaner, ja, kanske borde jag inte vara så stressad över det som jag är. Jag tänker ju ändå inte läsa vidare direkt, vilket egentligen ger mig ett år till att bestämma mig på.

Jag tror jag har gnällt av mig nu, och förhoppningsvis har det gett mig lite mer motivation till att öppna biologiboken igen, och lära mig namnen på enzymer, sackarider (och om de är mono- di- eller polysackarider) och mycket annat som jag kommer att ha glömt igen på fredag.

MVH

Allas vår lilla solstråle

Med en tå i något skiftande färg som min största skada har jag nu återvänt från skidäventyret i Sälen. Först en kort sammanfattning: Rätt kul, och jag skulle gärna åka igen. Om någon annan betalade. För nästa gång jag lägger så mycket pengar på en resa kommer jag nog ha några högre prioriteringar, så som sol/bad-resor, festival/konsert-resor, typ resor till Göteborg i samma stil som de senaste, eller någon kombination.

Men i alla fall...

Den långa versionen:

Efter timmar, timmar och timmar av bilåkning, en övernattning på ett vandrarhem i Malung och uthämtning av skidor, stavar och mördarpjäxor så befann jag mig plötsligt i toppen av en över en kilometer lång blå backe, den så kallade "familjebacken". Då mitt senaste skidäventyr ägde rum -95 så kan jag tyvärr inte sålla mig till experterna. Nej, jag tillhörde snarare gruppen av skräckslagna amatörer, vars skidåkning i alltför långa och branta backar till största delen består av att försöka ta sig upp på benen igen, bara för att ligga på marken två sekunder senare.
När jag till slut stod på plan mark igen var mitt intresse för att ta mig upp i backen igen ungefär lika med noll. Det blev då en lång vilopaus, tills det var dags för gruppen att få oss någonting i magen. Vi tog oss platser i ett vindskydd med grill, där vi grillade korv och fick årsdosen av rök i ögonen.
Vändningen kom då jag i mitt andra åk istället fick ploga mig ner för den mer barn- och amatörvänliga gröna backen Trollskogen. De enda fall jag råkade ut för där var i samband med konststycket att hoppa av ankarliften upp. Skidåkningen började nu forma sig till något som mer liknade ett nöje än tortyr.

På fredagen lät jag min moders knallrosa overall hänga kvar på kroken, och ägnade istället dagen åt att skriva på mitt projektarbete. Det här är förmodligen helt ointressant för alla eventuella läsare, så jag går istället vidare till nästa dag.

Alltså lördag (men det kanske var rätt uppenbart?). Efter en underdag morgon och förmiddag med mensvärk, inklusive tillhörande kramp i högerbenet, ryggvärk, huvudvärk, yrsel och allmänt illamående, hoppade jag glatt i den rosa overallen (som bara skriker uppmärksamhetsbehov) och pjäxor (som bara får mina fötter att skrika NEEEEJ), och följde med sällskapet ut till backarna igen. Denna gång var det backen med det skräckinjagande namnet Myrstigen (?) som skulle intas. Helt plötsligt gick mina åk inte längre ut på att ploga mig ner, utan nu susade jag ner för denna milda brant, åkandes slalom mellan småbarnen. Till slut lärde jag mig att njuta av skidåkningen.
Det var ungefär då som liftarna stängde.

Söndagens spänningar hette städning och bilåkning, någonting som är ungefär lika tråkigt att läsa om som att göra. Så ni slipper.
Jag säger istället tack för mig och god natt.


Låttips:
London! - Frida Hyvönen
I want to be like them!
I don't care if they are men
I want to be rich
I want to be fine and dandy
In a townhouse in London with art on the walls
And memberships in clubs for gentlemen