Sälenresa

Med en tå i något skiftande färg som min största skada har jag nu återvänt från skidäventyret i Sälen. Först en kort sammanfattning: Rätt kul, och jag skulle gärna åka igen. Om någon annan betalade. För nästa gång jag lägger så mycket pengar på en resa kommer jag nog ha några högre prioriteringar, så som sol/bad-resor, festival/konsert-resor, typ resor till Göteborg i samma stil som de senaste, eller någon kombination.

Men i alla fall...

Den långa versionen:

Efter timmar, timmar och timmar av bilåkning, en övernattning på ett vandrarhem i Malung och uthämtning av skidor, stavar och mördarpjäxor så befann jag mig plötsligt i toppen av en över en kilometer lång blå backe, den så kallade "familjebacken". Då mitt senaste skidäventyr ägde rum -95 så kan jag tyvärr inte sålla mig till experterna. Nej, jag tillhörde snarare gruppen av skräckslagna amatörer, vars skidåkning i alltför långa och branta backar till största delen består av att försöka ta sig upp på benen igen, bara för att ligga på marken två sekunder senare.
När jag till slut stod på plan mark igen var mitt intresse för att ta mig upp i backen igen ungefär lika med noll. Det blev då en lång vilopaus, tills det var dags för gruppen att få oss någonting i magen. Vi tog oss platser i ett vindskydd med grill, där vi grillade korv och fick årsdosen av rök i ögonen.
Vändningen kom då jag i mitt andra åk istället fick ploga mig ner för den mer barn- och amatörvänliga gröna backen Trollskogen. De enda fall jag råkade ut för där var i samband med konststycket att hoppa av ankarliften upp. Skidåkningen började nu forma sig till något som mer liknade ett nöje än tortyr.

På fredagen lät jag min moders knallrosa overall hänga kvar på kroken, och ägnade istället dagen åt att skriva på mitt projektarbete. Det här är förmodligen helt ointressant för alla eventuella läsare, så jag går istället vidare till nästa dag.


Alltså lördag (men det kanske var rätt uppenbart?). Efter en underdag morgon och förmiddag med mensvärk, inklusive tillhörande kramp i högerbenet, ryggvärk, huvudvärk, yrsel och allmänt illamående, hoppade jag glatt i den rosa overallen (som bara skriker uppmärksamhetsbehov) och pjäxor (som bara får mina fötter att skrika NEEEEJ), och följde med sällskapet ut till backarna igen. Denna gång var det backen med det skräckinjagande namnet Myrstigen (?) som skulle intas. Helt plötsligt gick mina åk inte längre ut på att ploga mig ner, utan nu susade jag ner för denna milda brant, åkandes slalom mellan småbarnen. Till slut lärde jag mig att njuta av skidåkningen.
Det var ungefär då som liftarna stängde.

Söndagens spänningar hette städning och bilåkning, någonting som är ungefär lika tråkigt att läsa om som att göra. Så ni slipper.
Jag säger istället tack för mig och god natt.


Låttips:
London! - Frida Hyvönen
I want to be like them!
I don't care if they are men
I want to be rich
I want to be fine and dandy
In a townhouse in London with art on the walls
And memberships in clubs for gentlemen


Kommentarer
Postat av: Hanna

Hahaha, klockrent. Den där texten förgyllde min tråkiga torsdag litegrann :) Men nästa gång får du ta och komma hit!

2009-03-12 @ 18:21:40
URL: http://dethararingenblogg.blogg.se/
Postat av: Ghazaleh

Bah, skriv en bok eller något! Jag är säker på att jag skulle läsa ut den på nolltid, du skriver otroligt bra, man vill ba läsa!:D

Och vilken tur att du lever o sånt

PUSS

2009-03-13 @ 13:49:29
Postat av: Caroline

HAHA dom där jävlarna är överallt! Hoppas de inte kommer förbi här! Då skulle ha slängt igen dörren i fejat på dom!

2009-03-24 @ 14:34:29
URL: http://cawroline.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0