Live and Learn
Ibland kan man lista ut redan på morgonen hur resten av dagen kommer att bli. Det här var en sådan dag.
Jag tror nog att alla vet hur det känns att skära sig på ett papper (Aj..). Det vet även jag, men ändå tycks jag envisas med att göra det om och om igen, som om det var nåt nytt jag ville testa. Men idag testade jag något nytt. Jag lyckades med bedriften att (när jag slickade igen ett kuvert) skära mig på läppen. Min första tanke var; AAAAJ!!! Nästa tanke var; Helvete!
Min nästa bedrift under dagen var även det något jag lyckats med mååååånga gånger förut. Jag har nämligen ett litet problem med att komma ihåg att smörja in mina händer, vilket leder till torrhet värre än öken. Vilket ytterligare leder till att huden spricker och blodet sprutar. Jag tror ni kan lista ut vad som hände idag.
När jag senare på dagen kom hem slog jag i huvudet i en taklampa. Inga ytterligare kommentarer...
Att det dessutom förhåller sig så att jag har en smärre förkylning, och därmed snorar över allting som råkar vara i närheten, kan få vissa dramatiska följder. Och ja, de följderna inträffade även ikväll. Så här ligger det till, att om jag snyter mig väldigt ofta (vilket jag gärna gör när jag känner att snoret inte bara hindrar min syreupptagning, utan även klättrar ut för att förmodligen blocka även andras) så kan jag lätt börja blöda näsblod.
Jag gissar att det förmodligen var en rätt fin syn, där jag satt med näsan i vädret, läsandes en av novellerna jag ska ha läst till imorgon och en bit toapapper instoppad i näsan för att stoppa blodflödet.
Men jag förmodar att jag borde gå och kolla om någon spisplatta är varm, så jag kan lägga handen på den...
Jag tror nog att alla vet hur det känns att skära sig på ett papper (Aj..). Det vet även jag, men ändå tycks jag envisas med att göra det om och om igen, som om det var nåt nytt jag ville testa. Men idag testade jag något nytt. Jag lyckades med bedriften att (när jag slickade igen ett kuvert) skära mig på läppen. Min första tanke var; AAAAJ!!! Nästa tanke var; Helvete!
Min nästa bedrift under dagen var även det något jag lyckats med mååååånga gånger förut. Jag har nämligen ett litet problem med att komma ihåg att smörja in mina händer, vilket leder till torrhet värre än öken. Vilket ytterligare leder till att huden spricker och blodet sprutar. Jag tror ni kan lista ut vad som hände idag.
När jag senare på dagen kom hem slog jag i huvudet i en taklampa. Inga ytterligare kommentarer...
Att det dessutom förhåller sig så att jag har en smärre förkylning, och därmed snorar över allting som råkar vara i närheten, kan få vissa dramatiska följder. Och ja, de följderna inträffade även ikväll. Så här ligger det till, att om jag snyter mig väldigt ofta (vilket jag gärna gör när jag känner att snoret inte bara hindrar min syreupptagning, utan även klättrar ut för att förmodligen blocka även andras) så kan jag lätt börja blöda näsblod.
Jag gissar att det förmodligen var en rätt fin syn, där jag satt med näsan i vädret, läsandes en av novellerna jag ska ha läst till imorgon och en bit toapapper instoppad i näsan för att stoppa blodflödet.
Men jag förmodar att jag borde gå och kolla om någon spisplatta är varm, så jag kan lägga handen på den...
Jag är inte full, jag har pollenallergi...
Våren luktar syrén...
Solen har gått ner nu, kvällen sprider ett varmt mörker utanför mitt fönster. Inte samma mörker som råder under vintertid - det här är vårkvällsmörkret.
Dagarna är ljusare än på länge. Inte bara solen lyser, utan även skogarna. Det ändlösa täcket av blommande vitsippor som verkar finnas där bara för att bekräfta våren och barndomen.
Och våren luktar syrén...
Utomhus har fått en ny innebörd. Utomhus betyder inte längre att pulsa fram genom snöslask, eller halka fram på isen. Nej, nu betyder det istället solsken som värmer både hud och själ. Det betyder gröna träd och gräsmattor, blomstrande ängar.
Det betyder pollenallergi.
Våren luktar syrén.
Nej, för syrénen blommar inte än.
Det är inte våren som luktar syrén.
Nej.
Allerginässpray luktar syrén...
Solen har gått ner nu, kvällen sprider ett varmt mörker utanför mitt fönster. Inte samma mörker som råder under vintertid - det här är vårkvällsmörkret.
Dagarna är ljusare än på länge. Inte bara solen lyser, utan även skogarna. Det ändlösa täcket av blommande vitsippor som verkar finnas där bara för att bekräfta våren och barndomen.
Och våren luktar syrén...
Utomhus har fått en ny innebörd. Utomhus betyder inte längre att pulsa fram genom snöslask, eller halka fram på isen. Nej, nu betyder det istället solsken som värmer både hud och själ. Det betyder gröna träd och gräsmattor, blomstrande ängar.
Det betyder pollenallergi.
Våren luktar syrén.
Nej, för syrénen blommar inte än.
Det är inte våren som luktar syrén.
Nej.
Allerginässpray luktar syrén...
Uppgång & Fall
Livet är underligt.
Omöjligt att förstå.
Efter att ha gått i 18 år utan att ha en aning om hur framtiden skulle bli, så kom allt under en vecka. På en vecka hann jag med att skriva bra på Högskoleprovet, jag kom på vad jag vill bli (Biomedicinsk analytiker), jag bestämde mig för att jobba i England innan jag pluggar vidare efter gymnasiet (inte bara drömma, jag SKA göra det), och jag fick ett sommarjobb (Hammarsbadets camping).
Men, jag har börjat tvivla på om jag kommer att få uppleva detta. Någonting talar starkt emot det.
För, då det tog mig en vecka att reda ut mitt kommande liv, så tog det mig bara några minuter att förstå vad det är som kommer att döda mig till slut.
Tillåt mig nu att få försökamåla upp en bild framför era ögon; En scen. På den sitter en orkester (där sitter även jag). En grupp med barn står även de på scenen, ihoptryckta i mitten. En vacker melodi börjar spelas (My heart will go on). Och det är då de börjar sjunga, barnkören.
Där.
Det är det som kommer att döda mig. Omkring 20 mellanstadiebarn som sjunger (sjunger?) falskt och med militäriskt rakta takter.
Tre dagar till... Sammanlagt sju konserter till.
Ett mirakel kommer att krävas för att jag ska överleva.
Omöjligt att förstå.
Efter att ha gått i 18 år utan att ha en aning om hur framtiden skulle bli, så kom allt under en vecka. På en vecka hann jag med att skriva bra på Högskoleprovet, jag kom på vad jag vill bli (Biomedicinsk analytiker), jag bestämde mig för att jobba i England innan jag pluggar vidare efter gymnasiet (inte bara drömma, jag SKA göra det), och jag fick ett sommarjobb (Hammarsbadets camping).
Men, jag har börjat tvivla på om jag kommer att få uppleva detta. Någonting talar starkt emot det.
För, då det tog mig en vecka att reda ut mitt kommande liv, så tog det mig bara några minuter att förstå vad det är som kommer att döda mig till slut.
Tillåt mig nu att få försökamåla upp en bild framför era ögon; En scen. På den sitter en orkester (där sitter även jag). En grupp med barn står även de på scenen, ihoptryckta i mitten. En vacker melodi börjar spelas (My heart will go on). Och det är då de börjar sjunga, barnkören.
Där.
Det är det som kommer att döda mig. Omkring 20 mellanstadiebarn som sjunger (sjunger?) falskt och med militäriskt rakta takter.
Tre dagar till... Sammanlagt sju konserter till.
Ett mirakel kommer att krävas för att jag ska överleva.
Välkommen att läsa min nybildade blogg, med meningslösa (men förhoppningsvis underhållande) små texter om allt och inget, skrivet av mig (nybliven bloggare). Hoppas jag håller måttet. Hoppas måttet inte är fyllt av syra, för jag kommer att tappa det.
