Lemoncurry?

Juldrömmar

Det är dags att vakna nu,

Du som valde att sova dig igenom december.

Du som valde lugnet före stressen,

Som har lurat andra att städa åt dig.

(Hur lyckades du med det?)

Lyckligt yrvaket sätter du dig upp i sängen

Ser dig kring.

Ser på skinande golv och färdigklädd gran,

Med de allra bästa julklapparna under

(De där som vi verkligen önskade oss)

Du klär dig i klänningen som ligger framme

Nyköpt och vacker

Utanför faller snöflingorna

Och bildar ett vinterlandskap

(Vad hände med klimatförändringarna?)

Du står leende och strålande framför oss alla

Vi önskar dig en god jul, innan du försvinner

(För försvinner gör du,

Då jag inser att du är jag

Och att det inte alls är så det är)


Jag igen

Karl Bertil Jonsson 14 år

Du Karl Bertil Jonsson

som är fjorton år

tänk vad du förstår

tänka vad du är klarsynt

gänglige gestalt

du har grundprinciper

kanske du begriper allt

Skiljer lögn från sanning

strunt från vettigt prat

gänglige krabat

upprörs av det falska

aldrig liknöjt flat

känner harm men inte hat

gäspar av princip åt tjat

Skiljer rätt från orätt

säger allt rent ut

gänglige drasut

skiljer fusk från äkthet

orkar slå bakut

tills du lär dig veta hut

då tar all din vishet slut!

Du Karl Bertil Jonsson...


Tage Danielsson

Julen tränger på

Så nu när julen står för dörren

Tycks jag inte kunna komma ut.

Jag fastnar i glitter, bland tomtar, vid tusen tända ljus.

(Väl medveten om brandrisken)

Men glittersnaran runt min hals

Visar sig vara min vanliga inbillning.

Inget pynt har slitit sig från sin gren

(Fast var tog mina smällkarameller vägen?)

En kör av änglar sjunger

"Stilla natt, heliga natt"

Bakom mig, bakom alla ljus.

(Och jag kan inte låta bli att undra,

Var kom de egentligen ifrån?

Glömde jag att låsa dörren?)

Men när jag som mest oroar mig för brandfaran,

För inbrottet,

För det absurda i min situation,

Så öppnar sig ett fönster i vinden.

(Eller hade det varit öppet hela tiden?)

Alla de tusen ljus blåser ut

Och änglar tynar bort inför mig.

Därute smattrar himlen av raketer

Och i stillhet sjunger jag en sång jag aldrig förut har hört

"God jul, ni ensamma

Och ett gott nytt år"


Vackert ihopskrivet av mig själv

Marias lilla åsna

Det finns en bok som heter Marias lilla åsna.

Varje år i december, på lågstadiet och mellanstadiet, började våran lärare att läsa i den boken, och alla vi barn hade varsitt ljus på våra bänkar som vi tagit med hemifrån. Med ögon som reflekterade ljusens sken satt vi alla tysta och lyssnade på berättelsen. Och för varje år som gick kände man igen det från förra året.

Boken handlar om Jesu födelse. Från det att Maria blir gravid, och sedan hur de börjar gå mot Betlehem. Mer vet jag faktiskt inte. Nej, för problemet som uppkom varje år, utan undantag, var att vi aldrig hann längre. Inte en enda gång har vi fått höra dem komma fram till Betlehem, vilket även betyder att vi inte en enda gång fick höra att Jesus verkligen blev född. Blev han verkligen det?

Jag väntar fortfarande.


Jag

Jul hos frälsningsarmén

Gatan den ligger så tyst och så tom

Det lyser från varje hus

De trasiga änglarna samlas runt ett bord

Med mat och ljus

Med händerna knäppta till bordsbön

Sitter ensamhetens hov

Soppa och bröd, en säng för en natt

Och en psalm till vår herres lov

När hesa röste sjunger Stilla natt i ljusets sken

Så är det jul hos frälsningsarmén

Här sitter Alfred Karlsson

Han som supit sig nästan blind

Och finske Harry med ärret efter kniven

På sin grova, orakade kind

Och hon som spelar dragspel på centralen

Som har stuckit ner sin man

Hon har somnat över bordet med hatten på

Och med handväskan i sin famn

Nu sover hon som en flicka mot duken vit och ren

Det är jul hos frälsningsarmén

Någon tar fram ett munspel

Och spelar en valsmelodi

Där utanför faller flingor

På de få som vandrar förbi

Ikväll firar människorna minnet

Av den man som en gång sa:

Älska din broder, och dela med honom

Av det som du råkar ha

När ljusen brunnit ut och natten blivit sen

Så är det jul hos frälsningsarmén


Lars Demian

Santa bring my baby back to me

I don't need a lot of presents
To make my Christmas bright
I just need my baby's arms
Wound around me tight
Oh oh santa hear my plea
Santa bring my baby back to me

The Christmas tree is ready
The candles all aglow
But with my baby far away
What good is mistletoe
Oh oh Santa, hear my plea
Santa bring my baby back to me

Please make these reindeer hurry
Well their time is drawing near
It sure won't seem like Christmas
Until my baby's here
Don't fill my sock with candy
No bright and shiny toy
You wanna make me happy and fill my heart with joy
Then Santa, hear my plea
Santa bring my baby back to me

Please make these reindeer hurry
Well their time is drawing near
It sure won't seem like Christmas
Until my baby's here
Don't fill my sock with candy
No bright and shiny toy
You wanna make me happy and fill my heart with joy
Then Santa, hear my plea
Santa bring my baby back to me

Then Santa, hear my plea
Santa bring my baby back to me


Elvis Presley

Everything's gonna be cool this Christmas

Remember last year when you were on your own
You swore the spirit couldn't be found
December rolled around and you were counting on it to roll out

But everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas

Well everybody's waiting for you down at the house
The tree is looking so inspired
There's a yuletide groove waiting for you to move
Come on and throw another log on the fire

And everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas

Baby Jesus, born to rock

As the days go by, the more that we need friends
And the harder they are to find
If I could have a friend like you in my life
Then I guess I'd be doing just fine

And everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas
Everything's gonna be cool this Christmas


Eels

Redan under den korta vägen från skolingången bort till cykelparkeringen har mina händer förfrusit. Känslan i fingrarna liknar känslan av att någon trycker ihop två isblock, med mina händer mellan. En svag vind kyler ner luften omkring mig ytterligare, och den väljer även att gång på gång lägga min lugg i ansiktet på mig, som bara för att retas.

Det enda ljud som utmärker sig är bilar som kör på Östersjövägen, på väg till jobbet eller kanske på väg hem. En fågel kvittrar ensamt en stund, men den tystnar snart igen och flyger troligtvis iväg. En känsla av lugnet före stormen ligger i luften, tillsammans med ett kyligt och nästan vitt ljus.

Ungefär 20 minuter hinner gå innan en blågul moped glider in och parkerar längs den mellersta raden av cyklar i olika färger. Killen, som nu har tagit av sig sin hjälm, kollar misstänksamt på mig. Han ser inte ut att vara helt bekväm i att någon står och tittar på honom, och samtidigt gör anteckningar. Det märks tydligt att han skyndar sig bort extra snabbt.

Några få elever följer denna första, men den där rushen jag väntat på vill inte riktigt infinna sig. När jag stått ytterligare en lång stund utan att se en enda människa, blåser vinden till och får en svart cykel precis bredvid mig att svaja en kort stund. Det är då jag inser vilken hopplöst meningslös plats jag valt att rapportera från.

Tiden börjar närma sig lektionsstart, något som märks då de få som nu anländer har betydligt högre hastighet än de som kommit tidigare. Andfått hälsar en tjej på två vänner som är på väg hem, innan hon så snabbt hon kan trippar på sina höga klackar bort mot skolan. Bara någon minut senare blåser det till och en kille i skinnjacka och rödsvart mössa flyger förbi. Han hoppar av cykeln samtidigt som han i samma rörelse låser den, och halvspringer mot skolan.

Ytterligare en period av tystnad, bortsett från bilarnas dundrande i bakgrunden. Solen har vågat sig fram, kylan är inte längre lika intensiv. Men jag tycks ändå vara tvungen att stå ut med de osynliga isblocken runt mina händer. Känslan av lugnet före stormen är utbytt mot en känsla av att den där stormen inte var mycket mer än en vindpust. Men innan jag ger upp min kamp mot kölden, parkerar en tjej sin cykel i stället. Som trots mot kylan har hon en kort röd kjol på sig, och även om hon också har strumpbyxor och höga stövlar på sig så kan jag inte låta bli att tänka att hon måste vara galen. I sin cykelkorg har hon en stor träningsväska, som hon tar upp och irriterat slänger på marken, för att sedan börja stirra på mig. Framför allt är det kameran runt min hals och blocket i min hand som hon inte kan slita ögonen ifrån. Efter en stund av blickar mot mig som nästan gör mig orolig för att hon ska attackera, går hon snabbt iväg, med klackarna släpandes mot marken.

Juletid

Nu är det jultid. Nu är det jultid

och varje männ'ska längtar efter julfrid

Och det ska stökas och det ska bökas

Men man får inte glömma värma glöggen

Vi köper korvar och grisafötter

och knäcker åttahundratusen nötter

Se kalorier och allergier

Men sedan smuttar vi lite på glöggen

Vi slaktar grisen. Vi steker svålen

och sen går farfar

rätt ut i lagår'n, för att röka ålen

Vi hugger granen. Vi pyntar krubban med lite mossa

och sedan går vi för att dricka Blossa

Nu kommer tomten! Nu kommer tomten!

Och vad har tomten tagit med i säcken?

Han går och skämtar. Han går och myser

Och sedan smuttar julefar på glöggen

Nu är det jultid. Vi ringer klockor

Vi hänger juleklappar uti sockor

Men vi har glöggat en tio gånger

så vissa klappar hänger i kalsonger

Vi skalar grisen, vi kastar kålen

och sen går farfar

rätt ut i ladgår'n, för att röka halsbloss

Vi välter granen, vi stoppar ljusen

och lackar barnen

och sedan går vi för att dricka glöggen

Nu kommer tomten! Nu kommer tomten!

Men nu har tomten blivit lite konstig

Han går och muttrar, han går och stånkar

Och sedan dricker han direkt ut flaskan

Och pepparkaka det ska vi baka

Vi gör en deg och stoppar in i ugnen

Och går till grytan och tar en påtår

Men pepparkakorna de blir till grillkol

Och moster Hulda tar fart i dansen

om fem minuter kommer ambulansen

Men hon får sällskap av onkel Orvar

som stoppat luftvägarna full med korvar

Nu kommer tomten! Nu kommer tomten!

Men tomten sket i att ta med sig säcken

Han går och dreglar och luktar illa

Och sedan tar han faster Rut på häcken

Vi pyntar krubban med små delfiner

och vise männen äter mazariner

Vi stoppar korven i tomtens öra

så när han vaknar kan han inte höra

Vi slaktar hunden och syltar katten

och låter Arne Weise prygla barnen

Vi garvar faxen och tömmer laxen

Men farfar han går ut och röker ganja

Vi ser på tomten, vi hör på tomten

som står och kräks upp på alla fyra

Nu ropar barnen, nu ropar barnen

att: "Titta Kalle Anka går på syra"

Nu är det jultid. Nu är det jultid

Nu är det julfrid. Nu är det julfrid

Och Lars Norén önskar er en

god jul!


Last Call

Nu släckas tusen människoliv

Nu släckas tusen människoliv

På jordens mörka rund

Och tusen tårar trillar ner

På himlens djupblå grund

Du stjärna över stockholmshem

Låt ditt kalla ljus

Få lysa över dom som ej

Har nånstans att bo

I varje hjärta armt och mörkt

Blir ensamheten störst

När överflödet väller ut

I signad juletid

Och över stad och land ikväll

Ett stilla stålblå sken

Lyser upp vårt vardagsrum

Med kalle piff och puff


Ebba Grön

Lucia

Vi har väl alla våra minnen från olika års firande av Lucia. Jag har tagit mig friheten att skriva ner mina egna, mest för att jag tycker om att fokusera på mig själv.

Mitt första Luciatåg kommer jag tyvärr inte ihåg, vilket är fullt förståeligt. Men jag har fått det berättat för mig. Jag var nästan två år, då min fem år äldre bror gjorde ett försök att organisera ett tåg bestående av honom, mig och min syster, för att lussa för våra föräldrar. Min syster var väl med på det, utan gnäll. Men så var det ju jag, en tjutandes ettåring som bara ville till mamma, hur snäll och hjälpsam min bror än var. Kanske är det den incidenten som är grunden till hur han är mot mig nu?

Nästa "stora" Luciatåg är då det firades på dagis. Inte heller därifrån har jag några speciella minnen. Jag kommer inte ens ihåg om jag var Lucia eller tärna (det här är alltså i den ålder då alla som vill får vara Lucia). Det var helt enkelt en stor stund för mig...

Det man sedan gick och väntade på under hela lågstadiet var att få gå i trean, då man fick vara med i tåget. Det jag kommer ihåg från det var hur jag, klädd som ängel, helt själv fick gå in före Luciatåget och på min blockflöjt spela en julsång. Vilken har jag ingen aning om, men vackert var det.

När jag gick i sexan var det första året som de lottade Lucia istället för att rösta fram en. Hade det inte varit så hade nog utgången varit totalt annorlunda. För den person som lotten bestämde var nämligen ingen annan än undertecknad. Det hade det aldrig blivit om vi hade röstat, inte en chans. Men jag var alltså den som fick bära ljuskrona på huvudet, och jag var därmed den som fick varmt stearin i håret och kramp i armarna.

Sedan kom högstadiet, och äntligen lite roligare arrangemang! Istället för bara den gamla vanliga stämsången till ett ensamt piano, så var det en liten orkester som kompade, det var dansnummer och det var solo i sång och på olika instrument. Även jag bidrog till lite sång och en liten trudelutt på tvärflöjten.

Med detta tar min egen medverkan i Luciatåg slut (förutom förra året i musikskolans julkonsert). I gymnasiets Luciatåg får nämligen bara estetare och de som går körsång vara med, och att ställa upp i omröstningen för Västerviks Lucia är inte riktigt min grej. Att ställa upp i en tävling där man röstar fram den som är vackrast (för visst tjatar ju alla om hårfärg och vem som skulle vara mest lik Lucia?) passar inte ihop med min syn på världen.

Dessutom vill jag ju ge de andra en chans också.

Julkonsert

Det finns vissa saker man alltid kan vänta sig från musikskolans julkonsert.

För det första, det är alltid 100% säkert att gitarrensemblen kommer spela något omåttligt tråkigt som, även om man vet exakt vilken låt det är, är omöjligt att urskilja den rätta melodin på. Det tycks heller inte ta slut. Kanske är det dags att tänka igenom låtval och arrangemang lite?

För det andra, efter första föreställningen kommer man att ha tröttnat på att lyssna på Marche Militaire spelat fyrhändigt på piano. Den är kul, ja, men inte varje år, och varje kväll. Det här är såklart bara ett problem som vi deltagande måste kämpa med, och helt ärligt så är det ganska överkomligt.

För det tredje så är det alltid någon av låtarna vi spelar där det bara känns meningslöst att spela. Årets låt hette Angels, och var ett medley av tre julsånger. Det jag spelar i den består till största del av snabba uppgångar, där jag inte har en chans att hänga med. Det jag spelar i övrigt är, eftersom det är oboestämman, så lågt att det inte finns en möjlighet att någon kan höra det.

För det fjärde så är det å andra sidan alltid någon låt som man sitter och längtar till, både för att den låter bra och för att den är rolig att spela. Detta år hette den Carol of Bells. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men den tar i vilket fall som helst slut för snabbt.

För det femte, det är aldrig någon riktig överraskning. Det är samma låtar som man hört tusentals gånger förut, även om vi ibland får ett nytt arrangemang som är roligare. Men skulle det verkligen skada att ta med någon udda julsång som sticker ut?

För det sjätte så kommer jag alltid, alltid, att sitta och vilja kasta brinnande kottar på teaterbarnen som har ansvaret för presentationen. Jag är inte för glad i amatörteater, och jag klarar verkligen inte av barn, speciellt inte de som redan har kommit in i tonårsattityden. Alltså: Jag är alltings centrum. Den attityden får bara jag ha...

Men det är ytterligare en sak man alltid kan vänta sig från Västerviks musik- och kulturskolas julkonsert. Den gör en inte besviken. Det är trevligt, låtarna framförs på ett bra sätt, och det är en bra blandning av ballader och snabbare låtar, av sång och instrumentalt. Dessutom ger det alla föräldrar att få se sina barn på den stora scenen, för det är lika bra att inse fakta. De flesta kommer inte stå där igen.

Men kanske vissa.

O come, O come, Emmanuel

O come, O come, Emmanuel,
And ransom captive Israel,
That mourns in lonely exile here
Until the Son of God appear.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Thou Wisdom from on high,
Who orderest all things mightily;
To us the path of knowledge show,
And teach us in her ways to go.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Thou Rod of Jesse, free
Thine own from Satan's tyranny;
From depths of hell Thy people save,
And give them victory over the grave.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Thou Day-spring, come and cheer
Our spirits by Thine advent here;
Disperse the gloomy clouds of night,
And death's dark shadows put to flight.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Thou Key of David, come,
And open wide our heavenly home;
Make safe the way that leads on high,
And close the path to misery.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, O come, great Lord of might,
Who to Thy tribes on Sinai's height
In ancient times once gave the law
In cloud and majesty and awe.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Thou Root of Jesse's tree,
An ensign of Thy people be;
Before Thee rulers silent fall;
All peoples on Thy mercy call.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.

O come, Desire of nations, bind
In one the hearts of all mankind;
Bid Thou our sad divisions cease,
And be Thyself our King of Peace.

Rejoice! Rejoice!
Emmanuel shall come to thee, O Israel.


Översatt från latin till engelska av John M. Neale

Julgröten

Det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid

Hysterisk julefrid

rår med kalla ögon över taken

Fröken svår vill somna bort och ta sig loss

Men tusen tomtebloss

håller Fröken Svår lika vaken

som den glada tomten vid adventsljusstaken

God jul fru Hjärter Dam och Fröken Svår

och gott nytt år till all er sorg och era sår

Begåvade små barn i stadens kör

Dom sjunger tindrande servilt så alla hör

Dom sjunger sånger om ett ljus i vintertid,

medan mammon i sin svid

drillar dig besatt tills du står naken.

Och det går en gudason på stan med tunga fjät.

Han trösta och förlät,

men nu så står han själv mitt upp i gråten

En sömnig sil söver i säng fru Hjärter Dam,

utan puss och kram,

och utan ambition att bli förlåten

En uppgiven gest bland världens bråten

En stressad mamma som har skinkan full av jul,

blir rädd att släkten kanske inte har så kul

En kärnfamilj med huset prytt av marsipan

kan väl inte längta bort på doppar-dan?

Familj Vanilj vill fira julen snäll och söt,

men en bittermandel göms i deras gröt!

Det går en ängel runt på stan med tunga fjät

och mammon fet och tät,

lutar sig tillbaks mätt och belåten

Det går en sägen om att önska sig nånting

Och pengar far omkring

Vad gör det mammon om nån utgjuter sin galla

Och det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid

En barnakör tar vid

I glitter-vakuum kan dom hoppas tro och tralla

att jesus återvänder snart en gång för alla.

Men om jesus dog för våra synders skull

ja, då lär han va bra död i denna mull

Fru Hjärter Dam står stel och sjunken ner i dyn

och hon väntar på ett stjärnfall i skyn

Inte för att hon vill önska sig nånting

Nej, hon önskar ingenting

Men hon vill se att det som glittrar mest ska falla


Lars Winnerbäck

Blod i December

Adventsljusstakarna lyser i fönstren, pepparkakorna är bakade, och i papperskorgen inne i badrummet ligger vita tussar med röda fläckar på. Bomullstussar med blod på. Närmare bestämt näsblod.

För den här månaden (alltså nu i december, vilket hittills bara är uppe i åtta dagar) har jag hunnit med att blöda näsblod inte mindre än fyra gånger. Två av dem på samma dag.

Anledningen till att min näsa på ett så oerhört sjukt sätt ropar efter uppmärksamhet är enkel. För jag har under de senaste dagarna haft en kroppstemperatur över 38°C-strecket, och även ett visst problem med snor som aldrig tycks ta slut. Vad gör man då? Jo, man snyter sig. Och snyter sig. Och snyter sig. Och till slut snyter man ut någonting rött, som inte alls är lika tjockt som snor, utan mer lättrinnande.

Men snälla, tro nu inte att jag är en av de där tjejerna som skriker och svimmar så fort de ser blod. Jag får inte panik eller börjar gråta när jag åter igen måste stoppa blodflödet ur min näsa efter att ha snutit mig. Nej, det jag tänker när jag lägger huvudet bakåt samtidigt som jag trycker in en bumullstuss i min högra näsborre (för det är alltid den högra), är snarare vilket slöseri med tid det här är. Det är bara irriterande.

Vad nu det här har med julen att göra har jag inte riktigt klart för mig än. Kanske de vita och röda färgerna som nu lyser i papperskorgen i badrummet?

Jag vet inte...

Christmas in heaven

It's Christmas in Heaven,
All the children sing,
It's Christmas in Heaven,
Hark, hark those church bells ring.
It's Christmas in Heaven,
The snow falls from the sky.
But it's nice and warm and everyone
Looks smart and wears a tie.
It's Christmas in Heaven,
There's great films on TV.
The Sound of Music' twice an hour
And Jaws' I, II, and III.
There's gifts for all the family,
There's toiletries and trains.
There's Sony Walkman Headphone sets
And the latest video games.
It's Christmas it's Christmas in Heaven!
Hip hip hip hip hip hooray!
Every single day,
Is Christmas day.

It's Christmas it's Christmas in Heaven!
Hip hip hip hip hip hooray!
Every single day,
It's Christmas day.


Monty Python

O little town of Bethlehem

O little town of Bethlehem
How still we see thee lie
Above thy deep and dreamless sleep
The silent stars go by
Yet in thy dark streets shineth
The everlasting Light
The hopes and fears of all the years
Are met in thee tonight

For Christ is born of Mary
And gathered all above
While mortals sleep, the angels keep
Their watch of wondering love
O morning stars together
Proclaim the holy birth
And praises sing to God the King
And Peace to men on earth

How silently, how silently
The wondrous gift is given!
So God imparts to human hearts
The blessings of His heaven.
No ear may his His coming,
But in this world of sin,
Where meek souls will receive him still,
The dear Christ enters in.

O holy Child of Bethlehem
Descend to us, we pray
Cast out our sin and enter in
Be born to us today
We hear the Christmas angels
The great glad tidings tell
O come to us, abide with us
Our Lord Emmanuel  

Tro

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar

Där har sommaren redan regnat bort

Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar

Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt

Att se men inte höra

Du vände dig bort

Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet

I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen


Marie Fredriksson

Jesu födelse

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skatteskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davisd hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sig son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem som han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade sig iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovordade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.


Lukasevangeliet 2:1 - 2:21

Den tragiska historian om tomten, näcken och den svarta madame

Det var sent i julenatten, det var 20 grader kallt

Och månen lyste blek i bländvit snö.

Ingen människa syntes, vargen ylade och svalt

Och på varje bord låg grisen och var död.

Men upp på slätten syntes då långt där borta lyktor två,

En liten bil som vinglade en krokig landsväg fram.

Det var tomten som själv som körde och näcken satt bredvid

Och där bak satt den bleka svarta madam.

På väg mot människoboning att göra där sitt värv.

Näcken spelte glatt på sin fiol,

Att glädja dem små människorna med juleljus och färg

Med dockor, TV-spel och plastpistol.

Tomten gick i varje hus, där drack han glögg ur stora krus

Och hejsan tomtegubbar, finns det några snälla barn.

Sen satt han sig i bilen och körde raskt iväg

Men han var full och det var halt som fan

Så tomten körde rakt in i en gran.

Och tomten for i gatan så att han blev bara mos

Och alla klapparna gick sönder i hans säck.

Näcken blev hysterisk och bara sprang sin kos

Det var nån som sa att han drunknat i en bäck.

Bilen brann men se därur, kom det en mörk figur

Och ni vet väl alla vem det var som kröp där fram.

Utan ens en skråma stod hon stolt och grann

Den bleka och tysta svarta madam

Så plockade hon upp tomten och näcken full av is

Och fyllot, han som frös ihjäl i snön.

Och alla andra stackare som dött på något vis

dom tog hon på en långdans över sjön.

Nej, ingen tror på tomten, en skäggig typ, tvi ve,

Och vem vill höra näcken när det finns MTV.

Alla som blev över denna jul av fest och glam

Över isen hand i hand dem dansade fram

Med den bleka och tysta svarta madam.


Lars Demian

Vit jul (raska fötter springa)

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Raska fötter springa tripp

Mamma har så bråttom klipp

Juleklappar lackas in

Dörren stängs för näsan till

Det är bara roligt

Pappa har gått ut på stan

Köper där en präktig gran

Den ska hängas riktigt full

Först med stjärna utav gull

Nötter sen och äpplen

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Se nu är ju allting klart

Barnen rusar in med fart

Vem står där i pappas rock

Jo det är vår julebock

Han har säkert klappar

Alla barnen ropar ack

Snälla rara pappa tack

Sparven får en docka stor

Gungehäst får lillebror

Stina får en kälke

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Snart är glada julen slut

Julegranen kastas ut

Men tills nästa år igen 

Kommer han vår gamle vän

Ty det har han lovat

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Imperiet

(Är egentligen skriven av Sigrid Sköldberg-Pettersson, med melodi av Emmy Köhler, men den version jag har är av Imperiet.)