Lemoncurry?

När kvällen börjar bli lika grå och trist som den förra,

Du har hamnat framför datorn, igen.

När kvällen känns meningslös och ingenting händer,

Så får du ett meddelande från en vän.

En förebråelse, med en tydlig ton av besvikelse;

"Du har blivit skitdålig med uppdatering på din blogg, trist."

En känsla av att ha svikit har satt sig i ditt hjärta, tills du tänker:

Är det en text hon vill ha, så javisst.

För det var ju så hon fortsatte, vännen, i sitt sms;

"Du är skyldig mig en fin text bara för det :)"

Så med en suck öppnar du ett nytt dokument i Word,

Men du ler ändå stort, för du vet,

Att hon med sitt sms bekräftade det du behövde förstå;

Trots att du sitter ensam i ditt rum, ytterligare en kväll,

Så tänker någon på dig just nu, tänker bara på dig.

För hon försöker väl inte bara att vara snäll?

Så nu sitter du och ler över de rader som du skrivit,

Som ett tack för att vännen finns och gör sig påmind då och då.

Och du tänker, att mobilen är på för hennes skull,

Redo på de sms som alltid är värda att vänta på.


Är du nöjd nu? :p

Jag har upptäckt att jag har haft helt rätt taktik när jag letat efter klänning och tillbehör till den kommande studentbalen.

När jag, lilla mor och syster var i Stockholm i början av året för att hitta en klänning så hade jag bara bestämt en sak - den skulle inte vara blå, för det visste jag att många skulle ha. I övrigt hade jag inte en tanke (om hur klänningen skulle se ut, andra tankar hade jag så klart). Det slutade i att jag, med mitt öppna sinne, hittade den perfekta. En vacker skapelse i mintgrönt och vitt.

Senare, nu efter påsk, började jag leta efter skor och väska. Där hade jag visserligen lite mer bestämda idéer - väskan skulle vara vit och ha ett långt band, för jag vill inte gå och hålla i den hela kvällen. Skorna skulle även de vara vita, med inte för hög klack och de var tvugna att täcka tårna (jag har fortfarande en tå med blå-lila nagel sedan Sälenresan). En stund på stan i Uppsala med syster, och sedan hade jag en påse med perfekta skor, en påse med en perfekt väska, och som en liten bonus även en påse med den perfekta studentklänningen.

Idag gjordes den sista inhandlingen - smycken. En studentpresent i förskott, då mina morföräldrar betalar för dem. Även i detta fall hade jag inte en klar bild av hur det skulle se ut, mer än att jag ville ha i silver. Vi hittade ett underbart halsband med örhängen till i den andra affären vi gick in i. En elegant och stilren design, men ändå med det där lilla extra (precis som klänningen). Jag fick testa dem, och föll direkt.

Så nu har jag testat hela kitet tillsammans (klänning, skor, väska, skor & smycken), och det är bara att konstatera:

Jag är sjukt vacker.

Men det visste jag ju i och för sig redan...

För inte så länge sedan, när jag hade en håltimma, så tyckte du att jag skulle skriva en dikt till dig. Det gjorde jag inte.
Men, jag har kluddat ner några rader ganska nyligen, eller snarare fortsatt lite på något jag började på för ett tag sen. Det är ett resultat av tankegångar under en långpromenad. Men du kan väl se det som att det är till dig? Det är kort, men det får duga.
Du vet nog vem du är ;)


Att tänka på hur vacker du är får mig bara att le,

För en skönhet har oftast bara tid för sitt.

Men när jag tänker på hur du lyssnar på vad jag vill säga,

Då slår mitt hjärta i samma takt som ditt.


Lite smågulligt väl? :)