Lemoncurry?

Det är underligt hur hjärnan registrerar saker, hur man kan märka konstiga saker. Som att man höll i exakt samma kniv när en arbetskamrat slutade sitt pass som när hon började det. Eller hur man inser att man haft tröjan bakochfram hela dagen...
Och det är när barn kommer in i receptionen/kiosken med mamma efter sig som säger att de får ta godis för en tia var, då kommer man ihåg hur det var när man själv fick ta godis för en tia när man var på semester. Men nästa insikt skrämmer lite. För nästa perspektiv av den händelsen som väntar är när man själv är mamman som låter barnen få varsin tia att köpa godis för.
Och trots att man ibland irriterar sig på jämngamla som försöker spela vuxna, så kan man då och då känna att det var länge sedan man kunde kalla sig själv för ett barn. Och herregud, om bara några år går man på universitet, och sedan får man ett riktigt jobb och bildar familj. Ändå tycker man att man inte hunnit med någonting hittills. Jag kan ju inte ens komma ihåg Berlinmurens fall...