Lemoncurry?

Det är rätt sjukt med tvättstugor egentligen. Hur man helt utan att skämmas tar sin smutstvätt (sina smutsiga underkläder) till ett ställe dit okända människor även de tar sina smutsiga kläder (och underkläder). Och inte försöker man dölja det som man annars så heligt försöker skydda från främmande blickar, nej man tar helt öppet fram dem för att sedan trycka in dem i tvättmaskinen.

Men man måste ju tvätta. Det inser man när man har kommit in på reservtrosorna, de där som skaver in i rumpan så fort man rör på sig. Och högen på golvet har börjat sprida sig ut i andra rum. Ja, då är det dags att lägga allt i en påse, ta med sig tvättmedlet och vandra bortåt dit där smutsigt blir rent. För det finns ju en annan sida av tvättandet, det där rena och fina sidan. Den där stunden när tvättmaskinen är färdig och man kan ta ut det som 40 minuter tidigare var något man borde skämmas för. Nu kan man med stolthet visa omvärldens främlingar något som man ingen annanstans kan visa upp, nämligen sina helt rena och nytvättade kläder. Ja, även underkläder.