Lemoncurry?

Jag vill bara börja med att säga förlåt. Förlåt för att jag inte tar min roll som bloggare på så stor allvar som jag borde, och alltså skrivit om det här så fort jag kom hem från jobbet då denna stora händelse ägde rum. Nej, det är ju mer än en vecka sen nu! Pinsamt. Men i alla fall. Som ytterligare en i mängden av tonårstjejer med blogg, måste (måste!) jag ju skriva om det här: Jag har sålt godis till en kändis!

Men mitt blogginlägg kommer nog skilja sig från andra tonårstjejers, det hoppas jag. För det första så kan jag skriva hela meningar, och hela ord. Och så kommer mitt möte med denna kändis beskrivas med lite mer… ja… hm(på tal om att använda hela meningar)… nu kom jag inte på något bra ord. Men ni kanske märker vad jag menar? Annars får ni försöka leva ändå.

När jag stod själv på Grab and Fly på Arlanda, precis vid Gate 12, där de sista passagerarna till Amsterdam höll på att boarda, så kom det fram en stressad blondin till mig. Hon pratade i stort sett konstant, och verkade ändå som en glad person (om än något virrig). Det var först när hon i sitt babbel själv lyckades få in att hon hade varit med i Kändisdjungeln (ett program som gick på TV4, där B- och C-kändisar fick göra en massa äckliga saker och bo i en djungel. Tummen upp för förnedrings-TV!), som jag kände igen henne.
Jag tror att det roligaste var när hon stod och letade i sin plånbok, och jag tyckte hon sa något om att hon inte hittade sitt Amex-kort. Snäll och rar som jag är frågade jag givetvis vad hon letade efter, och upplyste henne sedan om att hon precis hade gett det till mig, och att det låg ungefär en decimeter framför henne.

Nu undrar ni kanske (förmodligen inte) vem denna kändis kan ha varit? Det gjorde jag med. För trots att jag kände igen henne, så fanns det ju inte en chans i världen att jag skulle kunna komma ihåg namnet på människan. Men jag säger bara ett ord: Google! Nu vet jag att det var Catarina Hurtig. Vem det är? Vem bryr sig, egentligen?