Engagemang och EU
Jag tycker det är skönt att veta att det fortfarande finns folk som verkligen engagerar sig i viktiga frågor. Det är när man hamnar i olika forum som man känner den här varma känslan i magen då man kan tänka att, ja, här är de, de som gör något för att förbättra världen.
Jag kan känna ibland att jag inte gör tillräckligt för vår värld ibland, att jag misslyckats med att sätta mig in i de stora frågorna. Visst, jag har tydliga åsikter när det gäller homoadoption, mänskliga rättiheter, miljöförstöringen och dödsstraff, men det är ungefär så långt mitt engagemang sträcker sig.
Så det är därför jag blir så glad när jag ser att diskussionerna ändå är igång när det gäller de frågor som jag i min enfald så länge har försummat. Det värmer upp mitt hjärta när jag kommer in i ett forum och kan se att det även här har satts igång en vild diskussion om definitionen av ordet emo (ska det bara gälla musiken eller även stilen? Förvirringen är omfattande). Jag kan slappna av då jag sätter på TV:n och ser att de pratar om varför eller varför inte IPRED-lagen ska finnas (jag vet inte vad jag önskar mest - att artister ska få tjäna pengar eller att ungdomar ska spara pengar). Och jag skuttar nästan av glädje då jag återigen kan få läsa de genomtänkta inläggen i debatten som påverkar oss alla - är Björn Gustafsson rolig eller inte?
För övrigt vet jag fortfarande inte vilket parti jag ska rösta på i EU-valet. Jag gjorde precis ett test på DN.se, och det hjälpte inte precis. Skillnaden (i %) hur mycket mina åsikter stämde överens med de olika partierna var näst intill minimal. Jag kanske ändå blir tvungen att sätta mig in lite mer i de olika partiernas åsikter. Men det tråkiga med Sveriges partier är att de i stort sett tycker samma saker...
Jag kan känna ibland att jag inte gör tillräckligt för vår värld ibland, att jag misslyckats med att sätta mig in i de stora frågorna. Visst, jag har tydliga åsikter när det gäller homoadoption, mänskliga rättiheter, miljöförstöringen och dödsstraff, men det är ungefär så långt mitt engagemang sträcker sig.
Så det är därför jag blir så glad när jag ser att diskussionerna ändå är igång när det gäller de frågor som jag i min enfald så länge har försummat. Det värmer upp mitt hjärta när jag kommer in i ett forum och kan se att det även här har satts igång en vild diskussion om definitionen av ordet emo (ska det bara gälla musiken eller även stilen? Förvirringen är omfattande). Jag kan slappna av då jag sätter på TV:n och ser att de pratar om varför eller varför inte IPRED-lagen ska finnas (jag vet inte vad jag önskar mest - att artister ska få tjäna pengar eller att ungdomar ska spara pengar). Och jag skuttar nästan av glädje då jag återigen kan få läsa de genomtänkta inläggen i debatten som påverkar oss alla - är Björn Gustafsson rolig eller inte?
För övrigt vet jag fortfarande inte vilket parti jag ska rösta på i EU-valet. Jag gjorde precis ett test på DN.se, och det hjälpte inte precis. Skillnaden (i %) hur mycket mina åsikter stämde överens med de olika partierna var näst intill minimal. Jag kanske ändå blir tvungen att sätta mig in lite mer i de olika partiernas åsikter. Men det tråkiga med Sveriges partier är att de i stort sett tycker samma saker...
Kommentarer
Trackback
