Lemoncurry?

De senaste veckorna har jag spenderat mycket tid (vissa kanske skulle säga lite för mycket tid, men jag kan inte riktigt hålla med) på myspace. Hur jag hamnade där från början kommer jag inte ihåg (minnet är bra, men kort. I mitt fall näst intill obefintligt), men nu är jag som sagt där. Ja, även precis just nu.

Den grupp som jag plockar fram där varje gång jag, åter igen, sätter mig framför datorn med myspace som mål, är The Duckworth Lewis Method. Av en slump, nej, en lycklig slump, snubblade jag över en låt av dem, Meeting Mr. Miandad, och beslöt mig för att ta reda på mer om detta nya, spännande band.

Redan bara några dagar efter känner jag att det var en av mina bästa idéer (inte för att det brukar välla vishet ut ur mig, men ändå), för det är något extra med Duckworth Lewis Method. Inte nog med att musiken är precis av den form den bör vara för att jag ska fastna direkt (glad indie-pop, med något udda, helst i texten), och att videon till Meeting Mr. Miandad är rolig (på ett ganska sjukt sätt), utan de har ett väldigt udda tema.

För de som är insatta i den världen (vilket jag skulle gissa är ytterst få av de, redan få, som läser min blogg) är det kanske inte så svårt att lista ut, då det avslöjas i deras namn.

Ja, du har gissat rätt, det är – naturligtvis – cricket.


http://www.youtube.com/watch?v=t3JA-417V_M