Top 10 Upptäckter 2009: #6 - Divine Comedy + Duke Special

Efter att ha funderat på det i minst tio minuter gav jag självklart upp, och klassade det därefter som en omöjlighet: Jag kan inte säga vem som är bäst av Divine Comedy (eller Neil Hannon, som även är ena halvan av Duckworth Lewis Method) och Duke Special. Jag löste detta problem på det absolut enklaste sättet – de får helt enkelt dela på sjätteplatsen.

 

Det är inte helt taget ur luften att ha dem på samma plats, för de har gjort en hel del tillsammans (vad påläst jag lät där… egentligen vet jag inte speciellt mycket). Då menar jag inte bara låtar som Drink to me Only, och Our Love Goes Deeper Than This (som för övrigt har en rolig och småskum video, som spårar ut lite lagom på slutet). Nej, för vad jag har förstått så har det pågått en strid mellan dessa två, och jag hittade programmet där de till slut har gjort upp. De blir intervjuade, de slåss, och det bjuds självklart på en musikalisk duell där de spelar egna låtar, varandras låtar, duetter och avslutar med en mycket vacker version av ABBAs The Winner Takes is All.

 

Men de har självklart gjort saker utan varandra. Ganska mycket. Divine Comedy gav ut sitt första album 1990 (samma år som jag föddes, för övrigt), och det finns nu sammanlagt nio album. Jag har kanske hört max tio låtar. Jag kan väl ändå säga att jag gillar det jag hört hittills, och om man gillar poplåtar med lite roliga texter så tror jag det finns några att välja mellan, t.ex. National Express. Men den låt jag tycker att man ska lyssna på är ändå Lady of a Certain Age, väldigt fin.

 

När jag lyssnar på Duke Specials låtar så får jag som en känsla av att det är taget från en musikal, men en musikal som jag skulle vilja se (det är verkligen en komplimang, eftersom jag inte är en musikalmänniska). Men det kanske bara är jag… Jag kan i alla fall inte sluta lyssna på hans ändå rätt lättlyssnade poplåtar, och att han har en fantastiskt ren sångröst ser jag bara som en fördel.

Så avslutar jag med att tipsa om två av hans låtar, nämligen Sweet, Sweet Kisses och min favorit just nu; Wanda – Darling of the Jockey Club.


Kommentarer
Postat av: Jan-Åke



Please do not put food or drinks on the piano- jag väntade hela tiden bara på att han skulle välta ölflaskan.

Wanda - Darling of the jockey club

2010-01-08 @ 22:53:17
Postat av: Rebecka

Jag vet :) Och det gör han ju också - med en rätt bra tajming. Precis innan "the champange popped, the head waiter got drenched" ;)

2010-01-11 @ 12:29:24
URL: http://lemoncurry.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0