Lemoncurry?

Blod i December

Adventsljusstakarna lyser i fönstren, pepparkakorna är bakade, och i papperskorgen inne i badrummet ligger vita tussar med röda fläckar på. Bomullstussar med blod på. Närmare bestämt näsblod.

För den här månaden (alltså nu i december, vilket hittills bara är uppe i åtta dagar) har jag hunnit med att blöda näsblod inte mindre än fyra gånger. Två av dem på samma dag.

Anledningen till att min näsa på ett så oerhört sjukt sätt ropar efter uppmärksamhet är enkel. För jag har under de senaste dagarna haft en kroppstemperatur över 38°C-strecket, och även ett visst problem med snor som aldrig tycks ta slut. Vad gör man då? Jo, man snyter sig. Och snyter sig. Och snyter sig. Och till slut snyter man ut någonting rött, som inte alls är lika tjockt som snor, utan mer lättrinnande.

Men snälla, tro nu inte att jag är en av de där tjejerna som skriker och svimmar så fort de ser blod. Jag får inte panik eller börjar gråta när jag åter igen måste stoppa blodflödet ur min näsa efter att ha snutit mig. Nej, det jag tänker när jag lägger huvudet bakåt samtidigt som jag trycker in en bumullstuss i min högra näsborre (för det är alltid den högra), är snarare vilket slöseri med tid det här är. Det är bara irriterande.

Vad nu det här har med julen att göra har jag inte riktigt klart för mig än. Kanske de vita och röda färgerna som nu lyser i papperskorgen i badrummet?

Jag vet inte...