Lemoncurry?

Jag har varit på en hel del konserter med Winnerbäck. Vad jag anser om hans musik har jag redan gjort klart, men jag tänkte nu att jag skulle reda ut vad jag de senaste gångerna har sett som en liten höjdpunkt på hans konserter.

För det är en sak med vissa artister som man har svårt att klara av, något som egentligen inte är deras eget fel. Nämligen, deras publik. För längst fram på varje konsert med Winnerbäck så står de skrikande, fjortisarna. Översminkade tonårstjejer med blekt hår. Och när varje ny låt börjar skriker de hysteriskt.

Det är då den kommer, en, enligt mig, väldigt vacker låt som heter Du hade tid. Och jag väntar bara på den raden, då Lars Winnerbäck indirekt kommer att förolämpa hela sin publik, och svaras av ett jubel. Om han inser det själv, det tror jag nog inte...

Du frågar: Älskade de dig ikväll

Och jag svarar: De älskar mig bara nu

Den enda som verkligen älskar mig är du.

Du frågar: Tog du dem med storm ikväll

Och jag kommer faktiskt inte ihåg

Men mina fingrar säger att det var ett segertåg.

Det han gör med versen är att han byter ut "det" på sista raden till staden han är i (ex Men mina fingrar säger att Linköping var ett segertåg). Det han faktiskt säger här är, visserligen att det var ett segertåg, men att han samtidigt inte bryr sig, det är redan glömt kort efteråt. Samtidigt som han säger att publiken inte älskar honom, att de bara bryr sig om honom när har står framför dem på scenen.

Och publiken jublar.