Lemoncurry?

Skillnaden mellan prat och handling kan vara rätt stor. I alla skolklasser jag har gått i har det alltid varit prat om hur bra gemenskapen är. Hur det var på lågstadiet kommer jag inte ihåg. På mellanstadiet hamnade jag rätt långt utanför den där gemenskapen, men jag kunde ju i alla fall se den på håll. När jag började högstadiet gav jag mig fan på att ta mig in i den. Det gjorde jag, i alla fall tillräckligt för mig. Men väl inne kunde jag tydligt se vem som hamnade utanför, och jag blev bland de få som inte stängde ut de som inte lyckades ta sig in helt, även om det kanske inte var helt frivilligt.

På gymnasiet trodde jag att det skulle bli annorlunda, faktiskt. Nu skulle ju alla ha mognat, i alla fall litegrann, och jag trodde att det skulle visas mer respekt. Jag har aldrig väntat mig att alla ska vara bästa vänner med alla, men jag trodde att det där sättet vissa har att bara vända sig bort från andra skulle ha tonats ned.

Jag vet hur det känns att känna sig utanför, att man inte är en del av gruppen eller klassen, och det är en känsla som på ett fruktansvärt sätt bryter ner självförtroendet. Jag vet tyvärr alltför väl hur det känns att ingen märker att man försvunnit. Det är därför jag gör mitt bästa att se till att alla får vara med, jag svarar när vem som helst frågar något, jag pratar med vem som helst som pratar med mig. Jag snäser inte av någon som skulle ha "lägre status" än mig. Och vet ni vad? På så sätt lär jag känna andra sidor av personer som vissa redan har en bestämd uppfattning om, jag upptäcker vilka de egentligen är.

Så jag blir ledsen när jag ser att någon tydligt uttrycker att den personen inte känner sig som en i klassen. När ingen tycks reagera på det, utan alla vänder sig bort igen. Jag blir förbannad när jag märker att mina egna vänner kan vara lika kalla ibland, och att de verkar ta för givet att det är så man ska bete sig mot vissa personer. Jag blir däremot glad då jag inser att jag inte är så, och ett leende kostar verkligen lite, ibland ingenting alls. Den dag jag upptäcker att jag snäser av någon för att den personen står lägre än mig i hierarkin, då har jag övergivit en del av mig själv. Det vill jag inte.