Lemoncurry?

Helt inne i mitt inlyssnande av de kommande Way Out West-artisterna, förälskade jag mig smått i en låt som heter Jack Killed Mom. Ni förstår kanske varför. Men det var inte bara namnet jag föll för, det var även melodin och hela texten. För någonting jag (oftast) gillar är när det är en historia som berättas. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det för att jag har en dålig ovana att lyssna på texten genom hela låten. Mycket av mainstream-skräpet förlorar därför på alla upprepningar. Jag tröttnar helt enkelt. Speciellt med tanke på att jag vet att nästa låt de kommer spela på radion kommer låta exakt likadan den med.

Jenny Lewis, däremot, bjuder mig på låtar som Rabbit Fur Coat (som handlar om just en kaninpälskappa) och Acid Tongue. Av en händelse (jag lovar, jag upptäckte det efteråt) så är det även namnen på hennes två soloalbum. I alla fall… Låtarna är händelserika, utan att bli för långa eller svåra att hänga med i. Och skulle man vara en såndär tönt som inte lyssnar på texter, ja, då kan jag starkt rekommendera melodierna.

För er stackare som, precis som jag, inte har spotify har jag letat upp några videor från youtube.

You are what you love, från London Live:

http://www.youtube.com/watch?v=1H5yOfRG-RE

Acid Tongue, den bästa inspelningen jag kunde hitta:

http://www.youtube.com/watch?v=2Z-e7XYW1Qk&feature=related