Lemoncurry?

Vit jul (raska fötter springa)

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Raska fötter springa tripp

Mamma har så bråttom klipp

Juleklappar lackas in

Dörren stängs för näsan till

Det är bara roligt

Pappa har gått ut på stan

Köper där en präktig gran

Den ska hängas riktigt full

Först med stjärna utav gull

Nötter sen och äpplen

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Se nu är ju allting klart

Barnen rusar in med fart

Vem står där i pappas rock

Jo det är vår julebock

Han har säkert klappar

Alla barnen ropar ack

Snälla rara pappa tack

Sparven får en docka stor

Gungehäst får lillebror

Stina får en kälke

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Snart är glada julen slut

Julegranen kastas ut

Men tills nästa år igen 

Kommer han vår gamle vän

Ty det har han lovat

Tack för en underbar jul

Hoppas den aldrig tar slut

Tack för alla klappar

Tack för en vit vit jul

Imperiet

(Är egentligen skriven av Sigrid Sköldberg-Pettersson, med melodi av Emmy Köhler, men den version jag har är av Imperiet.)

Kan du hjälpa mig ur min ensamhet?

                      Jag förstår inte vad det är du ber mig om.

                      Du borde ju veta, jag är mer ensam än du.

Ja, du verkar tycka det.

Men det du kallar för självinsikt

Är bara ett utestängande av resten av världen.

                      Varför försöker du såra mig?

                      Har jag inte fått stå ut med tillräckligt mycket gräl?

Gräl?

Är det med dig själv, i din ensamhet?

                      När ska du sluta driva med mig?

När du erkänner att du inte är så ensam som du inbillar dig.

                      Så vad får då dig att säga att du kan räkna dig som ensam?

                      Vad höjer dig från resten av oss?

Vad som höjer mig?

Nej, det är inget som lyfter mig till skyarna.

Tomheten som har vuxit fram i mig,

Det trycker ner mig till jorden igen,

I takt med att jag trycker bort mina egna känslor.

                      Visst, du kanske inte flyger i det blå,

                      Men det gör verkligen dina ord.

Javisst, och på så sätt är vi båda motsägelsefulla.

                      Och ensamma.

Kanske stämmer det.

                      Så du erkänner att du kan ha fel?

Inte då, jag erkänner bara att du kan ha rätt.

                      Så, ska vi skaka hand?

                      Och kanske vara ensamma tillsammans.

Eller så kan jag gå härifrån,

Så får vi båda känna på hur det faktiskt är

Att vara ensam.

Då min tid har fått gå till uppsatser, prov och labbrapporter, har skrivandet för nöjes skull fått gå åt sidan ett tag. Därför blir det nu en dikt av Alf Henrikson, inte av mig.

"Det gör mig så ont, min dotter,
att se dig så sorgsen och blek.
Jag förstår det så gott att du lider
av din älskades grymma svek."

"Ack, det är ej mitt hjärta, o moder,
som av plåga och kval bebos.
Det är den förbannade korven
från gatuköket med mos."


Tack för ikväll.

Information från organisationen Stoppa Spridningen av Skitmusiken!

Visste du att det varje gång du lyssnar på radio, så dör en liten del av din själ?

Det låter kanske som ett skämt, men det är ett problem vi dagligen växer sig större och större, även här i Sverige. En stor del av befolkningen lider svårt av detta, och det är framför allt ungdomar, som i sitt letande efter sin väg i livet, har fallit in i denna fruktansvärda bana.

Vi anser att det är ungdomars brist på kunskap om riskerna med att lyssna på radio som ligger bakom att så många har fastnat i dess nät. Det är därför vi har startat en organisation för att förhindra att fler faller offer för denna ondska, men vi behöver din hjälp! Vi vore tacksamma för stöd och bidrag från allmänheten, så att vi kan fortsätta med vår verksamhet.

Kom ihåg, du kan göra en skillnad!

Jag har varit på en hel del konserter med Winnerbäck. Vad jag anser om hans musik har jag redan gjort klart, men jag tänkte nu att jag skulle reda ut vad jag de senaste gångerna har sett som en liten höjdpunkt på hans konserter.

För det är en sak med vissa artister som man har svårt att klara av, något som egentligen inte är deras eget fel. Nämligen, deras publik. För längst fram på varje konsert med Winnerbäck så står de skrikande, fjortisarna. Översminkade tonårstjejer med blekt hår. Och när varje ny låt börjar skriker de hysteriskt.

Det är då den kommer, en, enligt mig, väldigt vacker låt som heter Du hade tid. Och jag väntar bara på den raden, då Lars Winnerbäck indirekt kommer att förolämpa hela sin publik, och svaras av ett jubel. Om han inser det själv, det tror jag nog inte...

Du frågar: Älskade de dig ikväll

Och jag svarar: De älskar mig bara nu

Den enda som verkligen älskar mig är du.

Du frågar: Tog du dem med storm ikväll

Och jag kommer faktiskt inte ihåg

Men mina fingrar säger att det var ett segertåg.

Det han gör med versen är att han byter ut "det" på sista raden till staden han är i (ex Men mina fingrar säger att Linköping var ett segertåg). Det han faktiskt säger här är, visserligen att det var ett segertåg, men att han samtidigt inte bryr sig, det är redan glömt kort efteråt. Samtidigt som han säger att publiken inte älskar honom, att de bara bryr sig om honom när har står framför dem på scenen.

Och publiken jublar.

Så jag började springa längre,

Samtidigt som jag åt mindre.

Allt för att fyllan skulle bli billigare.

Ja, jag skulle bli alkoholist.

                      Jag ville annat, men alla andra sorger var redan tagna.

                      Och droger blev för dyrt.

 För du har redan testat anorexi

Du spydde upp allt du åt.

 Du fick ditt hjärta krossat

Och gav dig själv ensamrätt på ensamhet.

 Du fick åka ambulans igen

Efter ännu ett försök att ta slut.

Så fick du komma hem,

Till ett hem som aldrig var ditt.

Och jag hjälpte dig att ställa dig upp,

Samtidigt som jag, i hemlighet,

Planerade mitt eget fall.

Men så tog du det från mig igen.

Jag hörde att du är rehabilitering nu...

Kanske borde jag börja spara ändå.

                      För vad kostar egentligen heroin?


-Rebecka

Vill du vara ormen i mitt liv?

Eller bara ett tröstande tidsfördriv.

Kan jag inte få stanna hos dig ett tag?

Jag lovar att vara borta nästa dag.

För en liten stund, eller en evighet,

kan vi väl kasta bort allt vi vet

om krig och svält och nöd.

Låt oss leva så fram till vår död

Men snälla, prata inte om romantik.
För kärleken var aldrig lik
det jag hoppades på att uppnå.
Då kärlek bara stannar hos så få.

Så ta då det lilla jag har att ge,
av mig själv, och det jag kan se.
Vill du vara ormen i mitt liv?
Låt mig få vara ditt eviga tidsfördriv.


- Rebecka


(Jag skulle egentligen haft en bild till, men datorer och internet hatar mig)

Jag hade en fjäril i mitt rum igårkväll, när jag skulle sova. Den flög runt min sänglampa.
Och jag tänkte att jag borde försöka få ut den ur rummet, samtidigt som jag inte kunde sluta titta på den.
Men skillnaden mellan tanke och handling är stor, så fjärilen fick vara kvar. Den störde mig inte så mycket, bara den gång den tyckte att det var en bra idé att sätta sig på mitt huvud.

Jag har inte aktivt släppt ut den, men jag kan inte heller se den här.
Kanske är den kvar, och gömmer sig.
Förmodligen har den flugit ut.
Förhoppningsvis