Nytt inlägg :)
Och den senaste tiden har jag blivit så besviken då jag varje gång jag hoppas på att något nytt roligt, intressant, välformulerat eller tänkvärt inlägg ska vänta på mig där, och inte ett nytt ord står där att finnas. Skäms på er!
Men så inser jag ju.. det var ett tag sen jag skrev i min egen blogg...
Det här var allt jag hade att säga, kanske kommer det något mer sen. Om en vecka eller två. Eller fem.
Mitt liv för tillfället
Låttips: Middle Class - Hello Saferide
"You and me, let's steal a car,
let's rob a bank, let's travel far,
let's wear this shirts my grandpa used to wear.
And then I'll be happy, I swear."
Let it rain
Det var även igår (fortfarande fredag) som jag insåg orsaken till regnet. För det finns vissa saker som aldrig slår fel.
När man åker förbi simhallsparkeringen går det helt enkelt inte att missa det - Bengts nöjesfält har drabbat den lilla staden Västervik igen.
Nu låter det här kanske lite dramatiskt, för det är ju trots allt bara ett harmlöst litet omkringresande nöjesfält, men en faktor går bara inte att förbise. Varje gång detta "oskyldiga" nöjesfält parkerar sig där utanför simhallen så kommer det garanterat att regna minst en dag som de är där. Det här är inte lögn, det har aldrig slagit fel. Tänk på det nästa gång ni ser dem sätta upp sina attraktioner..
Låttips: Let it rain - Anna Ternheim
"I've been waiting for the news he said, for 20 yeas I've been waiting.
For the last pages in a book I read about love, death, and endless need
About you, your sister, your mother and me... even the happiest families bleed"
Besök
För den person som kommer att stå på scenen imorgon kväll, då mina föräldrar finns i publiken, är Bob Dylan. Jag har inte lyssnat på hans musik så länge, men sedan jag såg I'm not there är jag fast.
Men jag sitter alltså hemma istället. Tjoho..
Och som den duktiga lilla skolflicka jag är (typ) så har jag inte bjudit in halva staden (vänta lite.. stad? Västervik?) på fest, utan sitter klistrad framför datorn med mitt projektarbete, som jag ska ha skrivit klart på onsdag.
Men nu var det ju inte det här jag tänkte att jag skulle berätta om. Det fick bara bli en liten inledning till min ännu kortare anekdot från morgonen.
För när jag till slut satte mig med ett avsnitt av South Park för att äta min frukost, sådär två timmar efter att jag stigit upp, så hörde jag ett ljud som förvånade mig mycket.
"Ding-dong"
Helt ensam och för helgen totalt avskärmad från omvärlden hade jag verkligen inte förväntat mig detta ljud. Helt ärligt är det inte ofta jag hör det vid andra tillfällen heller. Men nu var det faktiskt någon som ringde på dörren.
Halvt i chock pausade jag South Park, och funderade snabbt över vem det kunde vara när jag gick mot dörren. Det är för tidigt för både påskkärringar och jobbiga småbarn som vill sälja jultidningar. Kunde det vara någon kompis som kommer på spontanbesök? Eller kan det vara så, ve och fasa, att det när jag öppnar dörren står där någon liten tant med budskap från de fruktade Jehovas vittnen?
Helt rätt. När jag öppnade dörren stod det inte mindre än två små tanter där.
En av dem räckte fram en lapp till mig och pratade om att minnas Jesu död den 9:e april och just hur viktigt det var att minnas Jesus. Eftersom jag är så väluppfostrad tog jag emot lappen och sa tack, och såg allmänt trevlig ut, sådär som bara jag kan, välklädd och nyrakad (nej, nu ljuger jag... men välklädd var jag i alla fall). Det roade mig lite att se en viss förvåning i den lilla tanten ansikte, som om hon inte hade förväntat sig ett så pass trevlig bemötande. Men mitt mål med detta, vilket jag lyckades med, var att få dem att gå iväg.
När de hade gått satte jag mig återigen framför TV:n, och fortsatte att titta på när Kenny ska hjälpa Guds änglar i den stora striden mot helvetet.
Låttips: Haven't got a clue - The Flaming Lips
"Every time you state your case
The more I want to punch your face"
Gnäll
Det finns några saker jag behöver just nu.
Inte kläder (det har jag i överflöd, det inser jag, men jag det skäms jag inte för).
Inte smink, smycken eller hårspray (naturlig skönhet kräver inte lika mycket utsmyckningar).
Inte någon pojkvän (tack alla som bryr sig, även de som bryr sig lite för mycket, men om någon lägger huvudet på sned och säger att jag behöver någon en gång till så kommer jag garanterat tappa kontrollen och börja kasta kottar och småsten på personen i fråga).
Nej, det är helt andra saker jag behöver.
Det första är tid. Tid till skolan, tid till plugg inför prov, tid till att skriva arbeten. Och gärna lite tid till sådant som inte får mig att vilja dunka huvudet i väggen också.
Det andra är ett sommarjobb. Jag vet (mamma) att jag borde anstränga mig mer, men när allt som får plats i huvudet för tillfället är biologi, projektarbete, kemi, und so weiter, så tar det emot lite att ge sig ut på cykeln och leende traska in i alla affärer och dela ut mitt välformulerade CV.
Det tredje är en mer detaljerad framtidsplan. Ja, jag är ju helt bestämd när det gäller att åka till London, men sen då? Mina första tankar om något inom biomedicin började sedan tippa mer mot någonting inom miljö (jag vet, jag är väldigt precis...), för att sedan luta mot psykologi, för att nu luta lite åt alla möjliga håll. Så nej, jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Jag antar att jag får börja på min kommande bestseller, för att vara på den säkra sidan.
Det fjärde är motivation och energi. För att klara de här sista månaderna, där de tycks ha tryckt in halva gymnasieutbildningen, så behöver man kunna koncentrera sig för att få in alla små skitdetaljer (hm, skitdetaljer var tydligen ett ord enligt Word, det blev inget rött felstavningsstreck under, intressant) och få dem att stanna där till det prov de behövs till. Sedan slängs de bort för att ge plats till nya skitdetaljer (fortfarande lika fascinerad över att det är ett ord) i andra ämnen, till nästa prov.
Jag vet, på ett sätt får jag skylla mig själv. Jag vet ju att jag har slösat på min tid genom att titta på M*A*S*H, men jag behövde avkopplingen. Jag slösar helt klart tid nu, med min blogg, men det här får bli min terapi, mitt gnäll.
Sommarjobb var jag garanterad på mitt förra, men jag vet inte om jag är för sent ute nu. Så jag skickade ett mail och frågade för ungefär en timme sedan. Annars hoppas jag lite på ett, där de skulle sammanställa ansökningarna nu i mars...
Framtidsplaner, ja, kanske borde jag inte vara så stressad över det som jag är. Jag tänker ju ändå inte läsa vidare direkt, vilket egentligen ger mig ett år till att bestämma mig på.
Jag tror jag har gnällt av mig nu, och förhoppningsvis har det gett mig lite mer motivation till att öppna biologiboken igen, och lära mig namnen på enzymer, sackarider (och om de är mono- di- eller polysackarider) och mycket annat som jag kommer att ha glömt igen på fredag.
MVH
Allas vår lilla solstråle
Sälenresa
Med en tå i något skiftande färg som min största skada har jag nu återvänt från skidäventyret i Sälen. Först en kort sammanfattning: Rätt kul, och jag skulle gärna åka igen. Om någon annan betalade. För nästa gång jag lägger så mycket pengar på en resa kommer jag nog ha några högre prioriteringar, så som sol/bad-resor, festival/konsert-resor, typ resor till Göteborg i samma stil som de senaste, eller någon kombination.
Men i alla fall...
Den långa versionen:
Efter timmar, timmar och timmar av bilåkning, en övernattning på ett vandrarhem i Malung och uthämtning av skidor, stavar och mördarpjäxor så befann jag mig plötsligt i toppen av en över en kilometer lång blå backe, den så kallade "familjebacken". Då mitt senaste skidäventyr ägde rum -95 så kan jag tyvärr inte sålla mig till experterna. Nej, jag tillhörde snarare gruppen av skräckslagna amatörer, vars skidåkning i alltför långa och branta backar till största delen består av att försöka ta sig upp på benen igen, bara för att ligga på marken två sekunder senare.
När jag till slut stod på plan mark igen var mitt intresse för att ta mig upp i backen igen ungefär lika med noll. Det blev då en lång vilopaus, tills det var dags för gruppen att få oss någonting i magen. Vi tog oss platser i ett vindskydd med grill, där vi grillade korv och fick årsdosen av rök i ögonen.
Vändningen kom då jag i mitt andra åk istället fick ploga mig ner för den mer barn- och amatörvänliga gröna backen Trollskogen. De enda fall jag råkade ut för där var i samband med konststycket att hoppa av ankarliften upp. Skidåkningen började nu forma sig till något som mer liknade ett nöje än tortyr.
På fredagen lät jag min moders knallrosa overall hänga kvar på kroken, och ägnade istället dagen åt att skriva på mitt projektarbete. Det här är förmodligen helt ointressant för alla eventuella läsare, så jag går istället vidare till nästa dag.
Alltså lördag (men det kanske var rätt uppenbart?). Efter en underdag morgon och förmiddag med mensvärk, inklusive tillhörande kramp i högerbenet, ryggvärk, huvudvärk, yrsel och allmänt illamående, hoppade jag glatt i den rosa overallen (som bara skriker uppmärksamhetsbehov) och pjäxor (som bara får mina fötter att skrika NEEEEJ), och följde med sällskapet ut till backarna igen. Denna gång var det backen med det skräckinjagande namnet Myrstigen (?) som skulle intas. Helt plötsligt gick mina åk inte längre ut på att ploga mig ner, utan nu susade jag ner för denna milda brant, åkandes slalom mellan småbarnen. Till slut lärde jag mig att njuta av skidåkningen.
Det var ungefär då som liftarna stängde.
Söndagens spänningar hette städning och bilåkning, någonting som är ungefär lika tråkigt att läsa om som att göra. Så ni slipper.
Jag säger istället tack för mig och god natt.
Låttips:
London! - Frida Hyvönen
I want to be like them!
I don't care if they are men
I want to be rich
I want to be fine and dandy
In a townhouse in London with art on the walls
And memberships in clubs for gentlemen
Arbetsförmedlingen
Hoppas på jobb i sommar.
Låttips: Hej då Johanna! - Dan Viktor
Din hund, Johanna, din hund och jag
vi har mycket gemensamt, och det känns inte bra
Vardagsobservation: Att påverka
Vem sa att man inte kan påverka med en blogg? ;)
Det gäller bara att börja småskaligt :)
Låttips:
Philemon Arthur & the Dung - Min hund
Inte heter min hund Kerberos
Inte har han mossa i örat
(Detta är hela låten)
Alla hjärtans dag
Men årets går inte att klaga på. Den största delen av dagen tillbringades framför TV:n, där det visades skidskytte. Inte helt fel. Att det senare under kvällen byttes till en DVD med South Park, det går inte att klaga på.
Avsnittet som fick avsluta dagen var ett om scientologerna. Det är intressant att vissa människor kan gå på vad som helst...
Hoppas alla har haft en trevlig alla hjärtans dag, och ni som är som jag, d.v.s. varken har pojkvän eller flickvän; Det här är ingen riktig högtid, det här är en dag då personer som hittas i par ska spendera lite extra pengar på varandra för att visa att de älskar varandra. Det är så fint med spontan kärlek. Puss och kram på er ;)
Äppelsugen
Klockan är 00.03, natten mellan lördag och söndag.
Jag är för pigg för mitt eget bästa, vilket resulterat i att jag frivilligt sitter och skriver på mitt geografiarbete. För om jag skriver på det nu, så kommer jag ju faktiskt bli klar med det snabbare!
Det som däremot är jobbigt är att jag är sjukt sugen på ett äpple. Någonting som för tillfället inte finns i hushållet, då någon (jag) åt upp det sista tidigare idag. Hade affärerna bara varit öppna skulle jag utan tvekan ha gått och köpt ett. Men nu är de inte det.
Låttips: Anyone else but you - The Moldy Peaches
You're a part-time lover and a full-time friend
The monkey on your back is the latest trend
I don't see what anyone can see
In anyone else, but you
Lycka
Detta påstående kan kanske av vissa kallas för djärvt, men jag har välgrundade bevis som jag tänkte lägga upp.
Mitt första bevis hänger i rummet berdvid, på en galge. En mintgrön och vit skapelse, någonting som höjer mitt vackra utseende till perfektion. Det är min balklänning jag syftar på, en klänning som kostar mer än någonting annat i min garderob, och som jag förmodligen bara kommer ha på mig en gång. Men då och då under dagarna har jag ställt mig i dörrkarmen en stund och bara njutit av synen framför mig. För de som krävt att få se en bild vill jag bara säga: Nej Hanna! Det kommer bilder när balen har varit.
Bevis nummer två befinner sig i frysen. Det låter kanske lite konstigt, men det beror på att annars smälter det. För det var knappt att jag kunde tro mina ögon när jag upptäckte detta i frysdisken på Kvantum (Kvantum, som ju alltid har haft något emot mig!). Det är nästan så att man inte förstår att det inte har dykr upp tidigare, för vad är väl inte mer fulländat än blåbärssorbet?
Så till mitt tredje och (för närvarande) sista bevis. Här kommer jag nog att bli motsagd av den största delen av min åldersgrupp, för jag är nog en av de få som fortfarande betalar för detta. Men på hyllor omkring mig har jag något som jag har insett att alla inte omger sig av, nämligen CD-skivor. Men jag tycker ändå att det ligger en lycka i att upptäcka att ett paket har dykt upp i brevlådan, fullproppad med musik av Hello Saferide, Idlewild, Timo Räisänen, och många, många fler.
Det här är min åsikt och den står jag för. Eventuella kommentarer som säger emot mig kommer att raderas.
Ha det bra!
Låttips: Tyna bort - Ebba Grön
Musik som görs för att säljas, och inte för din mentala hälsa
Ska tyna bort
Plåster
När jag kom hem igår eftermiddag, efter en lång dag i skolan, upptäckte jag när jag tog av mig mina vantar varför det sved på ett litet område, ungefär två cm under mitt vänstra långfinger. Jag vet inte hur det gick till, men på något sätt måste jag ha kommit emot något och skrapat bort lite hud. Sved gjorde det i alla fall, och det var ungefär så långt mitt intresse sträckte sig.
Så jag tvättade såret noggrannt med desinfektionsmedel, och tänkte sen att "det är nog bra att ha ett plåster över, så det inte kommer in smuts. Och så att folk ser att jag har skadat mig och tycker synd om mig".
Precis när jag öppnat lådan där vi förvarar våra plåster kom jag på att det var jag som hade fått välja plåster senaste gången vi handlade, och att jag just den dagen hade varit trött. På det där sättet att man tycker att allt är roligt.
Så jag la tillbaka asken med Bamse-plåster i lådan.
Det får bli lite smuts istället...
Får jag vara din vän?
Får jag vara din vän?
Jag lovar att inte störa,
Jag vill bara sitta bredvid dig.
Följa dig var du än går.
Försöka förstå dig.
Får jag vara en del av ditt liv?
En del du kanske kommer glömma,
Men som du mindes ett tag.
Men vännen min,
Om jag får kalla dig det,
Säg bara till när du tröttnat på mig.
Då går jag, och lämnar dig ifred.
H&M
H&M - För oss som saknar både pengar och moral
Meddelande från flicka med plåster på tummen
Det finns alltid de där dagarna som bara inte vill sig. Helt ärligt så var inte alla inslag i denna dag sådana som på något sätt sätter en liten guldkant på vardagen. Och detta är utöver det faktum att idag var årets första skoldag.
Man kan nästan säga att det började redan innan jag vaknade, för då klockan var lite mer än ett på natten vaknade jag till med panik och var i mitt sömndruckna tillstånd fullständigt övertygad om att jag hade försovit mig. Men en snabb titt på klockan motbevisade mig, och jag lyckades utan någon egentlig svårighet att somna om.
Morgonen kom, och på köksbänken hittade jag plåster. Jag tänkte att det förmodligen var mamma som hade lyckats med bedriften att skära sig när hon skulle skära upp bröd, eftersom kanterna är hårda och kniven lätt hamnar fel. Det visade sig vara fel, hon hade skurit sig på ett glas kvällen innan (jag tror jag har hittat svaret på vissa av mina missöden, vissa saker måste nästan vara genetiska). Men det visade sig att jag skulle få användning av detta plåster, för då jag envist skulle skära en skiva av brödet, ja... jag tror det är enkelt att lista ut resten av den historian.
När jag lite senare skulle ge mig av till skolan, tyckte jag att det bästa sättet vore med ett par skor på fötterna. Så när jag böjde mig ner för att ta upp mina skor, valde jag dessutom att samtidigt försöka stänga en dörr som var i vägen för mig. Jag blev ändå rätt förvånad då dörren med en oväntad kraft flög in i mitt huvud, som uppenbarligen var i vägen för den.
Så var det dags för första lektionen, då jag hade planerat att bli klar med mitt religionsarbete. Det gick tyvärr inte skolans datorer med på. För då jag till slut hade lyckats med bedriften att logga in på en av dessa, så vägrade den bestämt att erkänna att jag hade satt i mitt USB-minne, där jag alltså hade mitt arbete. Och som om detta inte räckte, så hördes det halvvägs in på lektionen ett välbekant tjut. Brandlarmet.
Vilket leder in på lunchen, då samma välbekanta tjut åter en gång tvingade ut oss på skolgården, där snön nu hade börjat falla.
Men misströsta inte, mina vänner, för det har ändå varit någonting som har satt den där lilla guldkanten på den här dagen. En glädje av det slaget som man bara vill ha mer av, en sådan glädje man bara kan få då man upptäckt en ny låt som man vill spela om och om igen, tills man fullständigt har slitit ut den. Denna dagens låt förekom på en av julklappsskivorna, nämligen på Frida Hyvönens senaste skiva Silence is wild. Låten heter Birds, och bör avnjutas på hög volym i stereo eller MP3, vilken tid på dygnet som helst, och på vilket humör man än är på. Man vill inte att den ska ta slut.
Samtal vid matbordet
Det är många gånger som jag blir fascinerad av samtalen som mina föräldrar för vid matbordet. Inte för att de på något sätt är intressanta eller på en högt utvecklad nivå, nej, min fascination beror snarare på deras förmåga att prata om saker jag anser meningslösa hur läng som helst. Ett ofta återkommande samtalsämne som uppkommer då mor min har varit och handlat är dessa nya korgar som man kan dra efter sig. Mor lilla anser att de är i vägen, och att människor som använder sig av dem är onda. Men senaste gången denna diskussion åter igen skulle äga rum så fick hon en kort lista av far på fyra onda människor som hon skulle rangordna. För den intresserade blev rangordningen denna (med ondast människa överst):
1. Christer Sjögren
2. Carola
3. Människor som använder rullande korgar
4. Människor som hämtar kundvagnarna närmast affären på parkeringplatsen och sedan ställer dem längt bort
Den senaste diskussionen som jag tvingats att genomlida handlade om frukt. På något sätt kom dessa fantastiska människor in på skillnaden mellan klementiner, mandariner och satsumas. Detta fortsatte sedan in på när på året som dessa frukter förekommer i mataffärerna, för att sedan mynna ut i när frukterna började dyka upp från början.
Det var när mor försökte spinna vidare på detta redan uttömda samtalsämne genom att säga orden "kiwi.." som jag insåg att jag behövde gå därifrån. För att värna om min mentala hälsa.
Gott nytt år
Om åtta timmar, eller sju timmar och 53 minuter för att vara exakt, börjar år 2009. Om jag tror att det kommer bli någon skillnad? Inte det första halvåret, det tror jag inte. Men sedan kommer studenten, sedan kommer jag (om jag tar tag i det) förhoppningsvis leta jobb och lägenhet i London eller någon annanstans i Storbritannien. Jag tjatar visserligen om att jag är nöjd bara jag kommer bort från Västervik, men egentligen har jag lite högre ambitioner, tro det eller ej.
Om åtta timmar, eller ja, sju timmar och 49 minuter, kommer raketer smällas och ett gott nytt år till alla kommer önskas. Och ett gott nytt år önskar jag. Det gamla var en blandning mellan gott och ont, sådär som det ska vara. Nästa år kommer också bli en blandning, och alla år både framåt och bakåt. Inget att göra åt, och inget man borde försöka göra något åt.
Det är nu åtta timmar, eller sju timmar och 45 minuter, kvar tills jag kommer skrika gott nytt år till alla omkring mig, men jag tar nu tillfället i akt och önskar er stillsamt ett gott nytt år; Gott nytt år.
24 December - God Jul
23 December - Juldrömmar
Juldrömmar
Det är dags att vakna nu,
Du som valde att sova dig igenom december.
Du som valde lugnet före stressen,
Som har lurat andra att städa åt dig.
(Hur lyckades du med det?)
Lyckligt yrvaket sätter du dig upp i sängen
Ser dig kring.
Ser på skinande golv och färdigklädd gran,
Med de allra bästa julklapparna under
(De där som vi verkligen önskade oss)
Du klär dig i klänningen som ligger framme
Nyköpt och vacker
Utanför faller snöflingorna
Och bildar ett vinterlandskap
(Vad hände med klimatförändringarna?)
Du står leende och strålande framför oss alla
Vi önskar dig en god jul, innan du försvinner
(För försvinner gör du,
Då jag inser att du är jag
Och att det inte alls är så det är)
Jag igen
22 December - Karl Bertil Jonsson 14 år
Karl Bertil Jonsson 14 år
Du Karl Bertil Jonsson
som är fjorton år
tänk vad du förstår
tänka vad du är klarsynt
gänglige gestalt
du har grundprinciper
kanske du begriper allt
Skiljer lögn från sanning
strunt från vettigt prat
gänglige krabat
upprörs av det falska
aldrig liknöjt flat
känner harm men inte hat
gäspar av princip åt tjat
Skiljer rätt från orätt
säger allt rent ut
gänglige drasut
skiljer fusk från äkthet
orkar slå bakut
tills du lär dig veta hut
då tar all din vishet slut!
Du Karl Bertil Jonsson...
Tage Danielsson
